Retorikstudie - Bengt Westerberg

Ohlininstitutet ordnade idag ett seminarium med titeln "Hårdare krav eller mer stöd?", en debatt kring alliansens flykting- och integrationspolitik. En av deltagarna i panelen var Svenska Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg.

Westerberg med sin bakgrund inom Folkpartiet Liberalerna har länge stått för starka socialliberala värderingar. Han brukar även vara en mycket framgångsrik retoriker. Idag blev jag dock besviken. Låt mig förklara varför.

Inom retorikens värld brukar vi säga att känslor är viktiga att både visa och att uppvigla. Det finns ett undantag. Ilska. Den som blir arg förlorar. Punkt. Westerberg hade en rätt hätsk ordväxling med med Per Gudmundson, ledarskribent i Svenska Dagbladet där ilskan svämmade över Bengt Westerbergs normalt sett väldigt kontrollerade breddar. Där orden tar slut tar knytnävarna vid, och även om Westerberg inte blev fysisk anser jag att kommentaren "Och vad tycker Svd om det då?" riktat till ovan nämnde ledarskribent fungerade som ett knytnävslag under bältet. Westerbergs ilska förmedlades klockrent ut till oss i publiken och jag sitter och förvånas över hans känsloutbrott samtidigt som jag slutar lyssna på hans argument. Kontraproduktivt och mycket onödigt.

Inte lika illa var det att Röda Korsets ordförande hänvisade till forskning för att underbygga sina argument. Problemet var bara att han inte specificerade vilken forskning som han ansåg talade i sin favör. Vad som händer när man spelar forskningskortet är att man vill överföra den status och auktoritet forskningsvärlden åtnjuter till de argument man lägger fram för sin sak. För att detta ska ha reell effekt, och inte bara uppfattas som något man slänger in i förbifarten, behöver publiken få höra vilken rapport man syftar till och vem eller vilka som har författat den. Annars är det lätt att känna som min bänkgranne - "vet han vad han snackar om, egentligen?". Onödigt det med.

Det Westerberg dock lyckas med denna dag är att framstå som en mycket sympatisk, djupt human person med ett genuint engagemang för utsatta människor, oavsett om dessa befinner sig inom eller utom Svea Rikes gränser. Att stå på de utsattas sida är alltid lätt, men det gäller att vara trovärdig för att övertyga. Inte bara nödvändigt utan essentiellt för att lyckas rent retoriskt. Det gör Bengt Westerberg med bravur.