Nu börjar vi!

När man har förstått betydelsen av att övertyga i stället för att övertala är det dags att sätta sig ned och fundera fram vad det är man vill ha sagt. På retorikiska kallas detta steg för inventio.

Inventio har två syften: dels att bestämma riktningen på din argumentation, dels att samla argument, berättelser och bilder för din framställning.

För att din argumentation ska vara trovärdig gäller det att hålla en stringent linje. Men censurera inte dig själv i detta läge. Kasta fram alla argument som styrker din tes och alla som riskerar att sänka den. Tids nog blir det läge att värdera. Eller som Quintilianus uttrycker det "Ymnighet kan lätt beskäras, men torftighet kan ingen möda bota". (Quint. Inst. 2.4.6).

Fundera även över vilka bilder som skulle kunna passa. Retoriken förordnar nämligen smyckning av alla framställningar både för konkretionens och för påverkans skull. Vi kommer tillbaka till det vid ett senare tillfälle.

Har du kanske någon berättelse som skulle kunna passa? Eller kan du berätta en anekdot från ditt eget liv? Som lyssnare vill man oftast veta varför du är intresserad av denna sak, eller varför du har den ståndpunkt du har. Egna upplevelser bygger dels ethos (karaktär) och dels visar du ditt personliga engagemang som väcker känslor hos mottagaren. Och känslor verkar i sin tur mycket övertygande - till skillnad från övertalande...

Jämförelser, hänvisningar till auktoriteter eller hänvisningar till obestridliga fakta är även bra komponenter att lyfta fram under inventio. Kom bara ihåg att när en retoriker talar i två så sätter man kamp och motsättningar i fokus, när man talar i tre blir det snarare harmonier och helhet. Vill du kontrastera eller skapa gemenskap?

Och slutligen är det läge att sätta på sig publikens hatt och fundera ut varför det du har att säga är intressant, värdefullt och relevant för dem? Kan du inte svara på den frågan rekommenderar jag dig att inte sticka ut näsan och förorena bruset ytterligare. Det är nog tjockt som det är.