Partiledartal Almedalen 2011 Fridolin MP

Nu har det börjat! Fridolin (MP) var först ut och med en sprudlande entusiasm sprudlade även antalet budskap. Snällt räknat kom ett nytt budskap oftare än varannan minut. Det är lite för många, lite för ofta. Med tanke på att han i princip bara talade om ett enda område – skolan – förvånar det mig att han inte grupperade bättre. Men låt mig ta det från början.

Jag uppfattar syftet med talet att ta problemformuleringsinitiativet från framförallt Folkpartiet när det gäller skolpolitiken. Det är de unga som står i fokus i Fridolins tal även om lärarna får mycket taltid för utveckling, fortbildning och finna karriärvägar.

Temat för talet, eller huvudbudskapet, är den krokiga vägen till utveckling vilket han formulerade riktigt slagkraftigt:
"Den kortaste vägen mellan två punkter är ett rakt streck, men konstens, ekonomins och vetenskapens historia visar att det ofta är den lite krokigare vägen som visat sig vara den kortaste vägen till utveckling".

Målgruppen däremot är betydligt svårare att utkristallisera. De är naturligtvis unga människor som är på sin krokiga väg till utveckling. Det är naturligtvis även alla som håller skolan högt i vårt samhälle. Och det är alla som anser att folkhögskolor och KomVux blivit alltför nedprioriterade i vårt samhälle. Det är snarare lättare att gå från andra hållet och säga vilka som inte berörs av frågorna. Är det rätt valt att gå så brett? Det beror på. Om jag har rätt i analysen av syftet är det inte dumt att börja brett för att attrahera nya potentiella väljare att börja lyssna noggrannare på miljöpartiets budskap.

Fridolin själv, avsändaren, är på strålande humör i Almedalsparken och levererar talet med stor entusiasm. Och trovärdigheten? Bland de egna är och har Fridolin alltid varit en klippa. Men det är ofrånkomligt att han kommer att få jobba på sin trovärdighet (ethos) gentemot resten. Han har trots allt bara varit politiker med två års undantag.

Om vi då går in och tittar på hans argumentation tycker jag generellt att han visar på en medvetenhet kring berättelsens styrka. Ofta kan en berättelse eller bild säga mycket mer än en omständlig beskrivning. I detta tal blir det dock lite väl många personliga anekdoter där inte alla är helt relevanta för att driva vare sig argumentationen eller talet framåt. Även om de bygger visst ethos (trovärdighet). Som alltid bör du ha en avvägd fördelning av ethos, logos (nytta) och pathos (känslor) och det har Fridolin. Däremot kunde han bygga sin argumentation tyngre.

Men alla tre formerna av argument finns med. 1) Den retoriska slutledningen (syllogism och entymem): ”Ska skolan rätt hantera förändringarna i världen, måste den vara öppen mot världen”. 2) Påstående + bevis (citat, jämförelse, exempel och fakta/statistik): ”Feministen och folkbildaren Ellen Key sa en gång att den viktigaste egenskapen för en lärare är tålamodet. Värdet av lärargärningen kan man mäta först i framtiden”. Och sedan bygger han en argumentation utifrån detta. 3) Beteckningar (ords innehavande kraft): ”...den årliga kostnaden för att inte alla unga i en årskull får en ärlig chans”. Ärlig chans. Vem vill inte att alla barn ska få en ärlig chans?

Kanske är det sista exemplet det som starkast visar på Miljöpartiets styrka – att adressera frågor som ingen är emot?

Strukturmässigt går han ut starkt, trampar sedan lite vatten för att leverera en vacker avslutning. Här finns klara förbättringsmöjligheter. Det är 11 berättelser och 15 budskap. Minst. Och även om han snyggt paketerar varje sektion med en inledande historia som han sedan följer upp med en abstrakt slutsats som sedan byggs på med förtydligande konkretiseringar av miljöpartiets politik som han slutligen knyter ihop med inledningshistorien blir det lite för mycket. Av allt.

Rent tropiskt slår miljöpartiets ena språkrör in det mesta med metaforens hjälp. Han skapar bilder i språket som rätt förtjänstfullt förmedlar budskapet.

En stilig stilfigur som Fridolin nyttjar väl är den retoriska frågan. Den som inte förväntar sig något svar av sin publik. ”Men varför kommer den politiker som inget vill göra alltid undan samma granskande fråga? Vad är kostnaden för att inget göra? För att tågen står stilla? För att bostadsbristen växer? Vad kostar ett nedlagt bibliotek, en stängd fritidsgård eller ett enda barn som inte får en ärlig chans?” De valda exemplen engagerar många människor, inte bara från specifika geografiska områden och verkar således inkluderande.

En annan stilfigur är uppräkningens kraft. I följande fall en tricolon med klimax, dvs tre på varandra följande meningar med stegring. ”Sex miljarder är en faslig massa pengar. Det är mer än vad färjetrafiken till Gotland kostar på ett årtionde, mer än vad det kostar att anställa 7.500 lärare, mer än 180.000 påsar chips”. Den smarta flirten med vinterns omräkning i chipspåsar går inte publiken förbi och Almedalen skrattar högt.

Avslutningsvis avslutar Miljöpartiets nyvalda unga och samtidigt gamla språkrör med följande paronomasi (ordlek): ”Sverige är ett fantastiskt land, men ett land som ger upp om att vara fantastiskt för alla, är snart inte fantastiskt för någon”.

Tack Fridolin!

Retorikiska på juridiska

Under hösten kommer jag att hålla i diverse frukostseminarieserier. Först ut är argumentation och påverkan för jurister i samarbete med Legally Lady hos Blendow. Jag rekommenderar varmt alla kvinnor att boka redan nu eftersom vi har ett begränsat antal platser. Är du man, jurist och vill vara med? Sänd ett mejl till linda.frivik@blendow.se så tar vi fram en till seminarieserie redan under hösten som du kan anmäla dig till.

Varför behöver jurister retorik? Ärligt talat - du är dagligen beroende av att använda rätt argument, formulerat på rätt sätt, till rätt mottagare i rätt sammanhang. Både skriftligt och verbalt. Jag har svårt att tänka mig någon annan yrkesgrupp som i högre utsträckning lever på sin kommunikativa förmåga utan att det är det som står på visitkortet.

Fullständig kursbeskrivning får du via Blendow, men vi kommer att gå igenom argumentationsteknik ur ett retoriskt, semiotiskt och kommunikationspsykologiskt perspektiv. Dessutom får du min nya bok "Retorikiska. På svenska." i förväg - innan den kommit ut i butikerna. Bara det!

För att ni verkligen ska få känna hur argumentation är en process kommer du att få uppgifter att lösa mellan seminarierna. Om du vill. Jag vet att du har ohyggligt mycket annat som ska skrivas. En inlärning blir dock mycket starkare om du samtidigt praktiserar teorin. Det är upp till dig.

Jag ser fram emot att lära känna dig bättre fram emot höstkanten. I september kavlar vi upp ärmarna. Under tiden får du gärna återkomma till denna blogg. Det finns redan mycket matnyttigt för den hungrige och under nästa vecka kommer den att fyllas med tankar från Almedalen, både retorikiska analyser av politikernas tal och andra kommunikativa tankar.

På återläsande, nyhörande och nyseende!

önskar Camilla

Grund för utfrågning?

Alla ni som råkar befinna er i Stockholm lördag den 2 juli är varmt välkomna till Kungsträdgården och Stockholm Green Festival. Vid tvåsnåret kommer jag att hålla i en utfrågning av Svenskt Vattens Fredrik Vinthagen under rubriken "Kan du lita på det svenska kranvattnet?".

Just nu sitter jag och skriver utfrågningsmanus. Det är mycket att tänka på.

Det viktigaste är alltid att veta vad syftet med utfrågningen är, vilket budskap du vill förmedla, vem som är målgrupp, (vilka som är mottagargrupp), vem avsändaren är och i vilket sammanhang detta utförs.

Syftet med utfrågningen är (naturligtvis) att sätta fokus på det svenska kranvattnet. Kan vi lita på det?

Budskapet handlar om att förmedla vad som kommer att krävas framledes för att säkerställa den höga kvaliteten med tanke på de förändringar som sker runt omkring oss. Vad kan jag som individ göra för minska mitt vattenavtryck?

Målgruppen är alla som kommer att ta del av utfrågningen, antingen på plats i Kungsan eller via filmat material, media och bloggar. Med få undantag tillhör vi alla ett VA-kollektiv som förser oss med kranvatten. Oavsett vilket så intar vi i snitt flera liter renat vatten per dag. Vi är således alla även en del av den påverkan som kranvattnet utsätts för innan det går tillbaka i kretsloppet. Därmed hävdar jag att alla tillhör målgruppen.

Avsändare av budskapet är på ett övergripande plan Svenskt Vatten. Men det går genom en talesperson - Fredrik Vinthagen. Dessutom är undertecknad en del i detta eftersom huruvida Vinthagen får fram sitt budskap eller ej delvis beror på vilka slags frågor jag ställer. Och som alltid handlar det om att ställa frågor på det som du vill ska belysas och som du vill att andra ska uppfatta som viktigt. Det gäller att vara relevant och inte heller missa att ta upp förväntade frågor. Från publikens sida.

Sammanhanget är väl definierat. Stockholm Green Festival i Kungsträdgården den 2 juli 2011 klockan 14.00. Jag hoppas att vi ses!

Uppmuntrar Camilla

Att skriva en bok

Det har knappast undgått någon som läser denna blogg (eller följer FB-sidan, eller twitter) att jag hållit på att skriva en bok ett tag nu. "Retorikiska. På svenska." heter den. Och det är precis som de säger: Det stora arbetet med boken startar när du lämnar in den till förlaget. Det spelar ingen roll att jag läst varenda text mer än femtio gånger. Det spelar ingen roll att jag korrläst, att andra korrläst, att andra kommenterat. Jag skriver utifrån mitt perspektiv och min redaktör läser utifrån generella läsares perspektiv. Det tar tid.

Hon reviderar min text, jag reviderar hennes revideringar och sedan reviderar hon mig igen. Jag godkänner det mesta, hon accepterar att jag inte accepterar allt. Lärorikt. Men nu har vi lagt in högsta växeln för att bli klara med allt innan semestrarna. Ja, eller hennes. Är man egenföretagarare som undertecknad jobbar man när man har uppdrag, men jag tror att det blir rätt lugnt i juli efter Almedalen. Men jag säger inte nej!

Den här känslan av att vara klar med boken och gå och ta ett glas bubbel på Grand har infunnit sig flera gånger. Sedan kommer insikten. Inte än. Tänker att nu är det högsommarvärme och jag vill med lätta steg i ett par snygga klackskor slinka ned i en schysst utomhusbar, slappna av - på riktigt - och känna att nu, nu är jag framme.

Snart. Snart är jag där.

Attans att nästa bok redan tagit form. Det kliar i fingrarna. Jag vill börja igen. Det är något med att börja nya projekt som tilltalar mig. Starkt. Men jag ska hålla i mig. Samla tankar i den del av minnet som arkiverar. Och på datorn i den utvalda mappen.

Jag gör denna gång som Per Robert Öhlin gör. Jag har skrivit bokens titel först. För inspirationens skull. Ska bara få den första utgiven först.

Även en visionär ledare bör argumentera

Mikaela Valtersson vill bli nytt språkrör för Miljöpartiet. I dag får vi veta hur det går. I går skrev hon ett debattinlägg på DN Debatt om sina visioner för Miljöpartiets utveckling till att bli ett statsbärande parti.

Ur ett ledarperspektiv är det helt rätt väg att vandra. För att någon ska vilja bli ledd av dig måste de dela dina värderingar och visioner. Det gäller att kunna identifiera sig i det ledaren säger och att känna sig inkluderad. Ett sätt att nå dit är att stanna innan, dvs inte fullt uttala sitt budskap utan låta lyssnarna/läsarna sluta cirkeln själva. De blir därigenom medproducenter till budskapet och känner då en äganderätt vilket gör dem mer övertygade.

Så hur levererar Valtersson ur ett retorikiskt perspektiv?

Rubriksättaren har givit henne en klockren rubrik. I citatform:
"Vi måste våga vara tydliga
- målet är att leda Sverige"

Se hur radbrytningen hjälper läsaren att att ta in huvudbudskapet. Notera även att det är ett påstående. Alltså är det dags att söka upp bevisen som bygger argumentationen.

I ingressen får Valtersson titeln som språkrörskandidat. Detta stärker hennes auktoritet inför argumentationen. Hela ingressen består därefter av staplade påståenden med ett undantag: "Miljöpartiet ska utnyttja att vi inte är fast i historiska band till näringslivet och facket". Sedan kommer ytterligare två påståenden.

Låt mig komma med ett eget: Påståenden kan säkert verka inspirerande, men för att påverka måste folk få något bevis som förankrar visionen i verkligheten. Mitt bevis är kommunikationsvetenskaplig forskning vilken jag alltid hoppar att citera på den här bloggen.

Överlag är det en abstrakt debattartikel där budskapet skulle vinna på att konkretiseras mera. Nu har Valtersson bra bevis, men inte till allt. Hon använder bl a statistik som bevis när hon tar siffror från Novus mätning av partiernas förtroende i olika frågor. Dessutom drar hon slutsatser av utfallet som konkretiserar.

Men så faller hon ett tag tillbaka i alltför högtflygande språk. Det är ideologiska tankar som verbaliseras, men hur Mikaela Valtersson? Hur?

"Vi måste befinna oss mitt i människors vardag när det gäller grundläggande välfärdsfrågor så som skol- och utbildningspolitiken. Här underbygger hon påståendet med beviset exempel: "Friskolornas vinster får aldrig gå ut över kvalitet eller elevernas rättigheter". Och lite senare: "Vi har föreslagit restriktioner för vinstutdelning om skolorna inte uppfyller kvalitetskraven. Jag anser att Miljöpartiet ska gå detta ett steg till". Bra där! För att människor ska låta sig påverkas behöver budskapet bl a vara konkret, trovärdigt och emotionellt. Och att den som vill leda är tydlig med vart den vill gå.

I nästa stycke blir Valtersson ännu mer konkret: "Människor ska kunna vända sig till ett och samma ställe vid arbetslöshet, sjukdom eller för att söka försörjningsstöd" och "A-kassan måste göras till en allmän statlig försäkring". Hon kan ju, varför gör hon inte det hela tiden?

Lite senare låter hon beteckningar stå för argumentationen: "Socialdemokraterna famlar efter relevant samhällskritik". Avsnittet avslutas med den starkt värderande meningen: "Att så stora partier inte kan leverera svar på viktiga framtidsutmaningar är inte värdigt".

Till sist använder hon några metaforer: "Miljöpartiet de gröna ska fortsätta att vara den stigfinnare /.../ men vi måste också, om vi ska fortsätta växa, våga bredda stigen...". och "Ett öppet Miljöparti där mångfalden frodas... Temat är klart och förutsägbart. För ett parti vars poäng är miljö och vars symbol är ett ogräs.

Notera att jag inte säger att det är negativt eller fel på något sätt.

I dag blir en spännande dag. Inte bara för Mikaela Valtersson. Och om du vill läsa mer om hur man underbygger sina argument rekommenderar jag följande inlägg.

Hur en jurist argumenterar

Eller så har hon en talskrivare som skrivit åt henne. Varför hymla (jag är en sådan). Det blir vanligare och vanligare. Det är i alla fall riktigt bra. För enkelhetens skull utgår jag dock från Leijonhufvud som författare. Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, vet hur man gör. I ett inlägg på SvD kring den lag om samtycke vid sex som är ute på remiss använder hon flera stycken.

Hon börjar med att att klargöra utgångspunkten för sin debattartikel – den statliga utredningen kring lag om samtycke vid sex. Och smyger direkt in argumentation. Ordet "äntligen" kan läsas som en semiotisk beteckning - hon värderar förslaget redan i första meningen.

På detta följer en uppradning av olika remissinstansers avstyrkande åsikter. I citatform. Citatens styrka ligger i att du använder andras ord för att stärka din egen sak, och detta gör Leijonhufvud utstuderat väl.

Direkt efter andras ord lägger hon in egna. I form av en tankevändning som utmynnar i en jämförelse. ”Tänk om det handlade om något annat förslag till ökat straffskydd, till exempel skydd mot våldtäkt inom äktenskapet... … Tillämpa remissinstansernas argumentation på den frågan - och hör hur det låter”. Här ger hon en aktiv uppmaning och eftersom det är en skriven text kan jag faktiskt göra det, för mig själv. Så det gör jag. Jag blir således medskapare till Leijonhufvuds argumentation och binds starkare till att låta henne påverka mitt ställningstagande.

I samma stycke smyger hon in några rader fakta om historik kring brottsbalken som ytterligare förstärker argumentationen i detta stycke. Hon vet vad hon talar om. Fakta sipprar in och kan i bästa fall låtas generaliseras till att inkludera hennes tyckande. Farligt om du inte ser upp!

Sedan upprepar hon tidigare uppradning av remissinstanser för förstärkning.

Efter detta följer en lång, argumenterande retorisk fråga. Som vi som läser naturligtvis kommer att besvara för oss själva. För det gör vi när en fråga ställs. Och det är smart eftersom det aktiverar läsaren. En aktiv läsare kommer att komma ihåg mer av det hon läst. Så ställ frågor.

Till sist använder hon exemplets kraft när hon tar med ställda, i hennes öra irrelevanta, frågor från våldtäktsrättegångar: ”Brukar du ligga med killar första gången du är ute med dem?”.

Debattartikeln innehåller mycket mer men dessa exempel är tillräckliga för denna krönikas syfte.

Alltså, när du argumenterar kan du använda beteckningar och påståenden+bevis. Dessa bevis kan grupperas i formen citat, jämförelser, fakta/statistik samt exempel. Utöver dessa två former av argumentation kan du argumentera utifrån den retorikiska varianten av logikens slutledning med överpremiss, underpremiss och slutsats (syllogism).

Återkommer när jag hittar den varianten, gör Camilla

Att skriva tal

När du ska skriva ett tal är det naturligtvis massor med saker att tänka på. En kvinna jag känner har denna vecka på sig att formulera ett för henne viktigt tal. Vi pratade lite om det när vi sågs senast, det är kanske ofrånkomligt med tanke på att jag bl a arbetar som talskrivare. Men du behöver inte ha mig som vän. Du kommer långt med att vara mån om en tydlig struktur.

Retoriken erbjuder en väl prövad ordning. Du börjar med en inledning, berättar varför du tycker som du tycker, bygger upp detta med argument för din sak, tar eventuellt upp argument mot och avslutar med en avslutning. Låter det krångligt? Jag kan lägga ut orden lite.

Först börjar man med en intresseväckande inledning som är till för att skapa förtroende för sak och person (exordium). Det kan vara en fråga för att skapa aktivitet hos mottagarna och det räcker med att den är retoriskt ställd.

Sedan kommer berättelsen (narratio) som för oss fram till varför vi sitter och lyssnar på detta här, idag. Den får gärna innehålla en anekdot som skapar identifikation hos lyssnarna. Kom ihåg att det är för dem (och inte för dig själv) som du talar. Se även till att ditt budskap kommer som en logisk fortsättning på denna berättelse så tänk till!

När manegen är krattad är det således dags att presentera sin tes = budskapet (probatio). Detta är det viktigaste så lägg tid på det även om jag rekommenderar att denna del är lång som en twitterfeed. Det är en konst att skriva kort. Och tajt.

Nu följer sedan en uppräkning av argumentationen (argumentatio) som naturligtvis är välformulerad och innehåller väl underbyggda påståenden. Det finns tre sätt att argumentera på: 1) Den retoriska motsvarigheten till logisk slutledning (syllogism) dvs överpremiss+underpremiss=slutsats och dess kortform där premisserna utesluts (entymem), 2) Påstående + bevis (citat, jämförelser, fakta/statistik och exempel) samt 3) Beteckningar, dvs ord med starkt och multipelt betydelseinnehåll. Jag tycker att Clara Lindblom argumenterade bra under debattduellen i Almedalen förr sommaren.

Clara tog även upp ett motståndarargument, och förklarade varför det argumentet inte höll (refutatio). Det är en smart strategi. Då vaccinerar du nämligen dina motståndare.

Till sist är det dags att avsluta. Sammanfatta kort och koncist dina huvudpunkter och lämna publiken med en uppmaning till agerande (peroratio). Genom att de aktiverar sig på något sätt, du kan avsluta precis som du började - med en fråga - så kommer de lättare ihåg vad det är du pratade om.

För att få detta mer konkret hänvisar jag til ett tidigare blogginlägg som exemplifierar med utgångspunkt från en artikel av Göran Rosenberg.

Varmt lycka till!