Även en visionär ledare bör argumentera

Mikaela Valtersson vill bli nytt språkrör för Miljöpartiet. I dag får vi veta hur det går. I går skrev hon ett debattinlägg på DN Debatt om sina visioner för Miljöpartiets utveckling till att bli ett statsbärande parti.

Ur ett ledarperspektiv är det helt rätt väg att vandra. För att någon ska vilja bli ledd av dig måste de dela dina värderingar och visioner. Det gäller att kunna identifiera sig i det ledaren säger och att känna sig inkluderad. Ett sätt att nå dit är att stanna innan, dvs inte fullt uttala sitt budskap utan låta lyssnarna/läsarna sluta cirkeln själva. De blir därigenom medproducenter till budskapet och känner då en äganderätt vilket gör dem mer övertygade.

Så hur levererar Valtersson ur ett retorikiskt perspektiv?

Rubriksättaren har givit henne en klockren rubrik. I citatform:
"Vi måste våga vara tydliga
- målet är att leda Sverige"

Se hur radbrytningen hjälper läsaren att att ta in huvudbudskapet. Notera även att det är ett påstående. Alltså är det dags att söka upp bevisen som bygger argumentationen.

I ingressen får Valtersson titeln som språkrörskandidat. Detta stärker hennes auktoritet inför argumentationen. Hela ingressen består därefter av staplade påståenden med ett undantag: "Miljöpartiet ska utnyttja att vi inte är fast i historiska band till näringslivet och facket". Sedan kommer ytterligare två påståenden.

Låt mig komma med ett eget: Påståenden kan säkert verka inspirerande, men för att påverka måste folk få något bevis som förankrar visionen i verkligheten. Mitt bevis är kommunikationsvetenskaplig forskning vilken jag alltid hoppar att citera på den här bloggen.

Överlag är det en abstrakt debattartikel där budskapet skulle vinna på att konkretiseras mera. Nu har Valtersson bra bevis, men inte till allt. Hon använder bl a statistik som bevis när hon tar siffror från Novus mätning av partiernas förtroende i olika frågor. Dessutom drar hon slutsatser av utfallet som konkretiserar.

Men så faller hon ett tag tillbaka i alltför högtflygande språk. Det är ideologiska tankar som verbaliseras, men hur Mikaela Valtersson? Hur?

"Vi måste befinna oss mitt i människors vardag när det gäller grundläggande välfärdsfrågor så som skol- och utbildningspolitiken. Här underbygger hon påståendet med beviset exempel: "Friskolornas vinster får aldrig gå ut över kvalitet eller elevernas rättigheter". Och lite senare: "Vi har föreslagit restriktioner för vinstutdelning om skolorna inte uppfyller kvalitetskraven. Jag anser att Miljöpartiet ska gå detta ett steg till". Bra där! För att människor ska låta sig påverkas behöver budskapet bl a vara konkret, trovärdigt och emotionellt. Och att den som vill leda är tydlig med vart den vill gå.

I nästa stycke blir Valtersson ännu mer konkret: "Människor ska kunna vända sig till ett och samma ställe vid arbetslöshet, sjukdom eller för att söka försörjningsstöd" och "A-kassan måste göras till en allmän statlig försäkring". Hon kan ju, varför gör hon inte det hela tiden?

Lite senare låter hon beteckningar stå för argumentationen: "Socialdemokraterna famlar efter relevant samhällskritik". Avsnittet avslutas med den starkt värderande meningen: "Att så stora partier inte kan leverera svar på viktiga framtidsutmaningar är inte värdigt".

Till sist använder hon några metaforer: "Miljöpartiet de gröna ska fortsätta att vara den stigfinnare /.../ men vi måste också, om vi ska fortsätta växa, våga bredda stigen...". och "Ett öppet Miljöparti där mångfalden frodas... Temat är klart och förutsägbart. För ett parti vars poäng är miljö och vars symbol är ett ogräs.

Notera att jag inte säger att det är negativt eller fel på något sätt.

I dag blir en spännande dag. Inte bara för Mikaela Valtersson. Och om du vill läsa mer om hur man underbygger sina argument rekommenderar jag följande inlägg.

Partiledardebatt Reinfeldt

Dagens maratondebatt var mycket intressant.

Statsministerns tal bygger på tre argument för varför Alliansregeingen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är värda att bli omvalda.

Första påståendet värnar full sysselsättning, att alla får jobb efter egen förmåga. De tre bevisen som underbygger påståendet är alla av logos eller nyttans karaktär. Här radar Reinfeldt upp tre konsekvenser av regeringens politik: 1) mer lönsamt att jobba - mer än 1000 kronor mer i månaden i plånboken. 2) sänkt kostnader för att anställa och 3) arbetsstödet har gjorts om. Han lyckas även få till en minnesvärd formulering kring arbetsförmedlingen: "De har blivit vad de heter". Med lite mer knåpande hade den formuleringen verkligen kunnat lyfta en annars faktatyngd del av talet.

"Mot oss står de rödgröna". Ett refutatio i antågande, men här byter han strategi. Här blir påståendet om ideologiska skiljelinjer uppbackade av ethosbevis - karaktär och moral. "Mot en arbetslinje står en bidragslinje".

Avslutningen rundar av snyggt: "Om detta blir det strid. Om detta blir det strid i höstens val. Vi tänker ta strid för arbetslinjen". En parafras där orden upprepas och används på olika sätt med ett tricolon och ett klimax hamrar Fredrik Reinfeldt in slutsatsen som avslutas med en repetition av budskapet "Människor ska kunna få jobb efter arbetsförmåga".

Statsministerns andra argument för att bli omvald är arbetet med att fortsätta freda en ekonomi i balans. Här är bevisföringen uppdelad i tre med var sin tagen från var sin del av retorikens tårta (ethos, logos, pathos). Detta gillar jag. Det är mycket lättare att hitta anledning att hålla med om och låta sig övertygas om påståendet backas upp av olika slags bevis.

I detta stycke lyckas Reinfeldt även få till bilder av olika slag. Bilder är mycket bra att använda i alla slags framställningar för de ökar sannolikheten att lyssnarna kommer ihåg budskapet. Vad tycker ni om följande? "I nära två års tid vaknade jag närmast varje morgon till körer av rop på...", "statens hägn" och "skattebetalarnas knä". De är alla metaforer.

Dessutom letar sig ytterligare en anaforisk tricolon med klimax in: "Varenda dag, varenda vecka, varenda månad". Kraftfullt! Han hade dock med fördel kunnat nyttja kroppen bättre för att understryka och driva detta budskap.

Det sista argumentet "Vårt tredje uppdrag är välfärdskvaliteten" är dock väldigt tråkigt byggt. Vad hände? Tog orken slut? Påstående efter påstående staplas på hög, utan bevis. Visioner om vad han vill göra är visserligen klokt tänkt, men måla framtiden i färger och inte i abstrakta ord som rinner in genom ena örat och ut genom det andra. Tack.

Peroratiot sammanfattar budskapet ordentligt, slänger en känga mot oppositionen och avslutar sedan statsministerns tid i talarstolen med orden "I detta viktiga vägval hoppas jag att svenska folket fattar ett klokt beslut". Det här tar jag med alla mina kunder: sluta innan. Låt mottagaren av dina ord lösa det allra sista själva. Då blir budskapet starkare och vi kommer lättare ihåg vad du sa. Vi förstår det osagda. Det kloka beslutet enligt Reinfeldt är naturligtvis? Precis. Ni fattade också.