Kurs på Marknadsföreningen i Stockholm

Att skriva för att övertyga

Tänk dig att du möts av ett personligt tilltal varje gång du går in på ett företags hemsida. Det känns precis som om allt du läser är skrivet bara för dig. Dessutom ändrar innehållet inriktning om det är så att du inte riktigt är nöjd.

Rent tekniskt är vi ännu inte där. Kanske kommer vi dit så småningom. Kanske inte. Tills dess kan det vara skönt att veta att det finns verktyg som hjälper er skriva texter som övertygar, trots den tappade individanpassningen.

Företagspresentationer, annonser eller produktblad? Nyhetsbrev, debattartiklar, blogginlägg? Texter för intern eller extern kommunikation? Hemsidor? Det spelar ingen roll. På den här halvdagskursen går vi igenom strukturer, knep och tips för att övertyga via det skrivna ordet.

Innehåll

Vi inleder med generella riktlinjer för övertygande texter och fortsätter sedan med en kortare duvning inom kommunikationsteoretiska förutsättningar. Sedan går vi raskt över till hur ni rent konkret tar fram argument, hur ni säkerställer en slagkraftig struktur samt en genomgång av psykologiska principer för påverkan.

Efter kaffet går vi in på detaljerna och tittar särskilt på vilken betydelse val av ord har och hur ni kan låta formen tala till er fördel. För konkretionens skull kryddas detta rikligt med exempel från verkligheten.

Slutligen tar vi en analytisk vända för att vrida lite på perspektiven.

För pris och anmälan gå till MIS http://mis.se/?id=4025.

Välkomna!

Ord gör skillnad - 2

Vinca LaFleur från West Wing Writers gästade nyligen oss på Gullers Grupp. Vinca var talskrivare för President Clinton och hon delade generöst med sig av sina erfarenheter till oss.

Det finns sätt som är effektivare än andra. En är att göra jämförelser.

USA var för tillfället på kant med FN då de inte betalat sin utlovade del för verksamheten. Oavsett anledning nådde situationen en kulmen. Det var dags för den demokratiske presidenten att övertyga det republikanska parlamentet om att denna avgift skulle betalas in. Snarast. Nu förehöll det sig så att kostnaden överensstämde väldigt väl med kostnaden för ett enda B2-plan. Skulle parlamentet förstå storleken på avgiften? Ja. Var det en lämplig liknelse att göra vid det här tillfället? Nej. Republikanerna är mer John Wayne än moder Teresa. Sannolikheten var stor att liknelsen tänkt att hjälpa istället skulle stjälpa förslaget.

En annan är att hålla budskapet och argumenten enkla och konkreta. Tänk att det ska vara så enkelt att förstå alla delar av ditt budskap att alla förstår allt första gången du förklarar. Var konkret. Var specifik i detaljerna. Detta skapar krokar för minnet och gör det lättare för folk att komma ihåg. Prata om något på ett sådant unikt sätt att ingen annan kan beskriva det likadant. Men håll er långt borta från faktalistor. Den mänskliga hjärnan klarar av att hålla 7 +/- 2 i minnet. Välj färre i alla fall. Om det är möjligt är det mer framgångsrikt att fokusera på ett, kanske två och maximalt tre budskap. Gör det enkelt för publiken att ta till sig och låta sig övertygas.

Att hålla språket enkelt är skilt ifrån att lägga sig på en alltför låg kunskapsnivå. Ett sätt att kombinera enkelhet och konkretism är att bli specifik och gå in på detaljer. Men välj en bild som är enkel att ta till sig. Vilket av följande två exempel tycker du skulle passa bättre om du skulle tala om Sverige inför amerikaner?

Sverige är ett 410 929 km² stort land. Eller Sverige är ungefär lika stort som Californien.

Så, hur löste sig problemet med USAs skuld till FN? Man konkretiserade och förenklade miljontals dollar så att summan blev överskådlig. Argumentationen byggde på att skulden slogs ut på hela USAs befolkning och siffrorna kunde bytas ut mot en biobiljett. Skulle amerikanerna kunna säga ja till att stödja FN genom att avstå densamma? Demokraterna fick med sig republikanerna och skulden betalades.

Välj dina ord väl. Det är orden som övertygar. Eller inte.

Björklund mot Eriksson - Och vinnaren är...?

I dagens Agenda språkade Eriksson (MP) och Björklund (FP) kring eurons införande i Sverige. Den ene var för, den andre mot. Den ene hade argumenten, den andre var övertygande. Vem som vann? Den som gjorde minst misstag.

Miljöpartiets Peter Eriksson hade vunnit många poäng på att debatten hållits via chat istället för i TV-studio. Första bilden på språkröret och partiledaren visar på vadå? En Björklund som står stabilt på jorden med ett avslappnat kroppsspråk och en Eriksson som har tyngdpunkten än åt ena, än åt andra hållet. Dessutom flackar språkröret med både blick och röst. Det skulle kunna tolkas symptomatiskt för partiernas hållningstagande i EU-frågan. Där Folkpartiet alltid varit genuint positiva till EU – med en kritisk hållning – har Miljöpartiet velat fram och tillbaka. Peter Eriksson verkar inte helt bekväm. Det gör däremot hans motståndare.

Björklund talar lugnt och välfraserat med korta inlägg. Eriksson använder många olika nivåer på språk, många ord, rusar på här och var och ger ett allmänt ostrukturerat intryck. Men han kan argumentera för sin sak.

Eriksson visar retorikisk klass när han först tar upp det faktiska läget för Sveriges ekonomi jämfört med euro-ländernas från folkomröstningen till dags datum. Dessa fakta talar till hans fördel. Sedan fortsätter han med att ta upp Ja-sidans farhågor kring att stå utanför euro-samarbetet och kan visa på att de hade fel. Efter några namngivna referenser på länder som haft en mycket dålig ekonomisk utveckling förstärker han sin ståndpunkt genom att åkalla stöd för sitt "Nej till euro" från företagare som han träffat under dagen. Eriksson använder dessa företagare som experter inom området så-påverkas-företagarsverige-av-eurosamarbetet. Om han lyckas ökar styrkan i hans egna argument.

Björklund kontrar med ett concessio och ett refutatio. "Jag håller med om att de första fem åren har det inte spelat någon roll..." och avväpnar därmed Eriksson på det argument som han så snyggt byggt upp och stärkt med företagarexpertisen. "Men det sista halvåret har det blivit uppenbart att det är en nackdel". Detta accentueras med att Björklund förstärker Men-et med en handrörelse. ”Det är ju därför vi ser den här opinionsförskjutningen". Och sedan fortsätter Folkpartiledaren med att plocka isär språkrörets argumentation.

Björklund verkar vara väl förberedd och hans svar levererar en väl avvägd del av ethos, logos och pathos. Folkpartiledaren lyckas även med bedriften att vara kort, koncis och konkret. I alla fall utom ett. Detta enda misstag höll dock på att kosta honom hela den trovärdighet han byggt upp kring Sveriges behov av att gå med i eurosamarbetet. Han saknade nämligen underbyggda argument som rent konkret visar på vad vi svenskar förlorar på att stå utanför. Rent teoretiskt finns de - möjligheten att påverka viktiga beslut som ger konsekvenser i Sverige. Men som Peter Eriksson plågsamt redogör för har besluten hela tiden legat i linje med den sittande regeringens uttryckliga vilja. Med andra ord plågsamt för Björklund.

I volleyboll kan man vinna matcher på att motståndaren gör fler misstag. Det blir väldigt tydligt när de smashar i nät, och bollen faller död ned på deras sida, eller en serve som "går ut". Detsamma gäller för politik.

När Peter Eriksson låter känslorna springa iväg med honom, och han avbryter Björklund som utan chans att återta ordet till slut får det tilldelat av programledaren, smashar språkröret hårt i nätet. Folkpartiledaren får serven i matchbollsläge och gör serveess. Programledaren blåser av matchen. Vi har en vinnare. Orättvist? Kanske. Miljöpartisten servade bättre och smashade hårdare. Men folkpartisten var bättre på både grundslag och försvar. Och gjorde betydligt färre misstag. Första euromatchvinsten går således till Björklund.

Var det en rolig match att beskåda? Blev jag engagerad av spelet? Nej, inte direkt. Båda två får höja sig några snäpp på retorikskalan för att jag ska tända till.

Nu börjar vi!

När man har förstått betydelsen av att övertyga i stället för att övertala är det dags att sätta sig ned och fundera fram vad det är man vill ha sagt. På retorikiska kallas detta steg för inventio.

Inventio har två syften: dels att bestämma riktningen på din argumentation, dels att samla argument, berättelser och bilder för din framställning.

För att din argumentation ska vara trovärdig gäller det att hålla en stringent linje. Men censurera inte dig själv i detta läge. Kasta fram alla argument som styrker din tes och alla som riskerar att sänka den. Tids nog blir det läge att värdera. Eller som Quintilianus uttrycker det "Ymnighet kan lätt beskäras, men torftighet kan ingen möda bota". (Quint. Inst. 2.4.6).

Fundera även över vilka bilder som skulle kunna passa. Retoriken förordnar nämligen smyckning av alla framställningar både för konkretionens och för påverkans skull. Vi kommer tillbaka till det vid ett senare tillfälle.

Har du kanske någon berättelse som skulle kunna passa? Eller kan du berätta en anekdot från ditt eget liv? Som lyssnare vill man oftast veta varför du är intresserad av denna sak, eller varför du har den ståndpunkt du har. Egna upplevelser bygger dels ethos (karaktär) och dels visar du ditt personliga engagemang som väcker känslor hos mottagaren. Och känslor verkar i sin tur mycket övertygande - till skillnad från övertalande...

Jämförelser, hänvisningar till auktoriteter eller hänvisningar till obestridliga fakta är även bra komponenter att lyfta fram under inventio. Kom bara ihåg att när en retoriker talar i två så sätter man kamp och motsättningar i fokus, när man talar i tre blir det snarare harmonier och helhet. Vill du kontrastera eller skapa gemenskap?

Och slutligen är det läge att sätta på sig publikens hatt och fundera ut varför det du har att säga är intressant, värdefullt och relevant för dem? Kan du inte svara på den frågan rekommenderar jag dig att inte sticka ut näsan och förorena bruset ytterligare. Det är nog tjockt som det är.

Övertyga vs övertala

Det är större skillnad på att bli övertalad och att bli övertygad än de fyra sista bokstäverna.

Att känna sig övertalad kan ofta väcka känslor av att känna sig förd bakom ljuset, utnyttjad och förnedrad. Det du övertalats till att göra väcker en inre olust och själva övertalandet kan skapa aversioner till själva handlingen.

Inom politikens område är det viktigt att inte fastna i fällan att övertala människor att lägga sin röst på ett visst parti. Visserligen kan diverse psykologiska grepp som påverkansprinciper (ypperligt beskrivna av Robert B. Cialdini i boken "Påverkan") med gott utfall nyttjas, men i slutändan tjänar den politiskt aktive på att istället övertyga mottagaren med väl underbyggda argument.

En övertygad person kommer inte bara att lägga sin röst på det partiet utan även verka som ambassadör för detsamma och värva fler röster. Vad som händer när man blir övertygad är nämligen att partiets värderingar integrerats och att då rösta på någon annan blir inte bara att svika sitt parti - de sviker sig själva. Briljant, eller hur?