onsdag 6 maj 2009

Hur du på bästa sätt söver din publik

Vissa skulle kanske säga att det är det tråkiga innehållet som slutligen får ögonlocken att permanent försättas i viloläge. Det är inte sant. Efter dagens utredningspresentation kan jag definitivt hävda att det är talarens insats som styr.

Det första du ska tänka på när du vill söva din publik är att inte på något sätt ändra hur du talar inför en större grupp människor med det sätt du talar med en person på tu man hand. Det finns en anledning till att du "myggas" i större sammanhang - för att din röst ska nå ut utan förändring. Därför kan du med stor framgång fortsätta att lugnt, mjukt och varsamt låta orden komma ut ur munhålan utan större eftertryck.

Det andra du bör göra är att hålla tonen så monoton som möjligt. Det är alltså inte okej att ändra vare sig röststyrka, talhastighet eller intonation. Att gå upp i falsett eller hänge sig åt plötsliga utrop är naturligtvis helt uteslutet.

Det bästa är att hålla tonen på en väldigt låg nivå. Tänk sönderrökt whiskeyröst och du har kommit rätt. Särskilt effektivt blir det om du lyckas med bedriften att få rösten att vibrera i dova toner. Tänk bakgrundsbrus. Det påminner nämligen om de ljud vi hörde i livmodern som foster och vi vaggas lugnt till ro.

För att inga visuella moment ska störa är det viktigt att du står så stilla som möjligt, och måste armarna och händerna röra på sig så se till att de hela tiden rör sig på samma sätt. Då kan publikens hjärnor snabbt koppla bort även det momentet.

Detsamma gäller dina ppt-slides. Bilder är inte bra på något sätt - de kan sätta igång ovälkomna associationer hos mottagarna och passivt aktivera deras hjärnor. Nej, håll dig strikt till punktlistor med mycket text. Slide efter slide. På samma sätt som en konstant rörelse kan kopplas bort kan även konstanta textmassor lura hjärnan att inget nytt finns att se. Och den går ned i varv.

Det är det konstanta som söver. Konstant tonläge, konstant talhastighet och konstant flöde. Konstant.

3 kommentarer:

  1. Janne ( han med mackan )7 maj 2009 kl. 09:52

    Man kan irritera auditoriet genom att harkla sig efter varannan mening. Det lärde jag mig av en legitimerad föreläsare på KTH då det begav sig. I så fall vänjer man sig långsamt vid irriterande ljud och till sist regagerar man inte för någonting, inte ens det planerade stimuli som kallas föreläsning.

    SvaraRadera
  2. Underbart. Att införlivas i alla sövande föreläsningar. Åtminstone vid de tillfällen man vet att publiken kommer att återkomma vid ett flertal tillfällen. Annars kan det vara så att detta harklande faktiskt stör mottagarna från att somna. Och då var allt annat förgäves.

    Tänker Camilla

    SvaraRadera
  3. Hej! Mycket lärorikt och inte minst underhållande att läsa din blogg! Kommer följa den framöver med stort nöje!
    /Martin Yrlid

    SvaraRadera