Retoriken och motoriken

"Retorik! Jag kan inte ens hantera min motorik" fick jag till svar när jag för ett tag sedan berättade vad jag håller på med. Killen är inte ensam. Efter intensiva veckor av seminarier och föreläsningar känns det som om jag sett allt och lite till. Det är inte alltid lätt att håll koll på kropp och tal samtidigt, men du - försök i alla fall.

Grundkurs 1.0: mikrofoner överför ljud, alla ljud. Att hosta, harkla eller smacka är INTE att rekommendera. Och tonande pauser (öhhh eller äuhm...) bör du inte använda oavsett om du talar i mikrofon eller ej.

Fördjupning 1.0: ju fler tics du har desto mindre kommer vi att lyssna på vad du faktiskt säger. Jag såg en av Sveriges riksdagsledamöter i en debatt för inte så länge sedan och slogs snabbt av att jag inte kunde fokusera på vad karln sa. Att ha ett tics, som att rynka på näsan för att accentuera det man nyss sa kanske en del tror är "gulligt". Den villfarelsen vill jag ta er ur på en gång. Att ha flera tics, som riksdagsledamoten i fråga, är inte bara inte gulligt - det är direkt kommunikationshämmande. Jag brukar vanligtvis inte ta upp vad man inte ska göra men exemplifierar idag för att ni själva ska kunna titta på huruvida ni har tics som ni behöver arbeta bort.

1. Om du har glasögon, se till att de är väl justerade så att du inte behöver peta upp dem i ansiktet var och varannan sekund. Det stör. Och tro inte att det blir bättre om du istället försöker rynka upp glasögonen på rätt plats. Det stör lika mycket.

2. Rynka på näsan är inte att rekommendera även om du saknar glasögon. Rynka inte heller på pannan eller kinderna.

3. Låt läpparna vara en del av det normala talet. Lyftningar i grimasliknande poseringar underminerar ditt budskap.

4. Att lyfta ögonbrynen kan accentuera din poäng, men låt det stanna vid det. När ögonbrynen hoppar och studsar konstant får det bara en skrattretande funktion.

5. Låt dina händer göra andra saker än att ta på ditt ansikte. Skådespelare kan arbeta med sådana saker för att vi i publiken ska titta på just den personen i en viss filmsekvens, men när du talar har du redan uppmärksamheten mot dig. Ett överdrivet pillande på läppar, näsa haka etc bara förtar fokus från ditt budskap och förmedlar en nervös bild av dig själv.

6. Överlag är kroppsrörelser som upprepas alltför frekvent problematiska. Håll dina mer extrema utfall med armarna till de tillfällen där de verkligen är befogade. Låt kroppen förflytta sig så flytande som möjligt och spara de tvära utfallen till specifika förstärkningar i din framställning.

7. Och stå stabilt på underlaget. Att rulla fram och tillbaka på häl och tå som jag såg en kommundirektör göra härom veckan ger ett väldigt skumt intryck. Symboliken som förmedlas är att det du säger inte är förankrat i verkligheten. Onödigt att underminera sig själv, eller hur?

Slutligen - titta din publik i ögonen. Även om du är nervös. De som sitter längst fram på din vänstra sida är tydligen de som är mest positivt inställda till dig. Blir det jobbigt så fokusera där, även om jag alltid rekommenderar att sprida gracerna över rummet så jämnt fördelat som möjligt. Lycka till!