tisdag 17 maj 2011

Att skriva tal

När du ska skriva ett tal är det naturligtvis massor med saker att tänka på. En kvinna jag känner har denna vecka på sig att formulera ett för henne viktigt tal. Vi pratade lite om det när vi sågs senast, det är kanske ofrånkomligt med tanke på att jag bl a arbetar som talskrivare. Men du behöver inte ha mig som vän. Du kommer långt med att vara mån om en tydlig struktur.

Retoriken erbjuder en väl prövad ordning. Du börjar med en inledning, berättar varför du tycker som du tycker, bygger upp detta med argument för din sak, tar eventuellt upp argument mot och avslutar med en avslutning. Låter det krångligt? Jag kan lägga ut orden lite.

Först börjar man med en intresseväckande inledning som är till för att skapa förtroende för sak och person (exordium). Det kan vara en fråga för att skapa aktivitet hos mottagarna och det räcker med att den är retoriskt ställd.

Sedan kommer berättelsen (narratio) som för oss fram till varför vi sitter och lyssnar på detta här, idag. Den får gärna innehålla en anekdot som skapar identifikation hos lyssnarna. Kom ihåg att det är för dem (och inte för dig själv) som du talar. Se även till att ditt budskap kommer som en logisk fortsättning på denna berättelse så tänk till!

När manegen är krattad är det således dags att presentera sin tes = budskapet (probatio). Detta är det viktigaste så lägg tid på det även om jag rekommenderar att denna del är lång som en twitterfeed. Det är en konst att skriva kort. Och tajt.

Nu följer sedan en uppräkning av argumentationen (argumentatio) som naturligtvis är välformulerad och innehåller väl underbyggda påståenden. Det finns tre sätt att argumentera på: 1) Den retoriska motsvarigheten till logisk slutledning (syllogism) dvs överpremiss+underpremiss=slutsats och dess kortform där premisserna utesluts (entymem), 2) Påstående + bevis (citat, jämförelser, fakta/statistik och exempel) samt 3) Beteckningar, dvs ord med starkt och multipelt betydelseinnehåll. Jag tycker att Clara Lindblom argumenterade bra under debattduellen i Almedalen förr sommaren.

Clara tog även upp ett motståndarargument, och förklarade varför det argumentet inte höll (refutatio). Det är en smart strategi. Då vaccinerar du nämligen dina motståndare.

Till sist är det dags att avsluta. Sammanfatta kort och koncist dina huvudpunkter och lämna publiken med en uppmaning till agerande (peroratio). Genom att de aktiverar sig på något sätt, du kan avsluta precis som du började - med en fråga - så kommer de lättare ihåg vad det är du pratade om.

För att få detta mer konkret hänvisar jag til ett tidigare blogginlägg som exemplifierar med utgångspunkt från en artikel av Göran Rosenberg.

Varmt lycka till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar