Har tänkt ett längre tag på att återuppta min aktivitet här på Retorikiska. Har samlat exempel att blogga om, både tidslösa och tidsbundna. De tidslösa kommer tids nog. De tidsbundna släpper jag.
Så av en slump kom jag att gå in på min analys av Lars Ohlys tal i Almedalen från i somras och såg till min stora förvåning att jag fått inte en, inte heller två utan hela tre kommentarer på detta rätt gamla inlägg. Slumpen är ingen tillfällighet (Jan Cederqvist). Det var dags att göra en Fenix.
Istället för analysera dessa inlägg hänvisar jag till Berit Ås och hennes tankar kring härskartekniker. Och tackar för energin och knuffen att börja blogga igen.
