#nystart

#Nystart, eller hur ord kan ställa till det för människorna.

För den som lyckats missa att Socialdemokraterna har kongress för att välja ny partiordförande kan jag berätta att den går av stapeln till helgen. Ovanstående konversation ägde rum på twitter lite tidigare idag. För alla som gillar att hänga på twitter används # för att markera ett ord eller begrepp som därigenom blir sökbart, dvs vi kan ta fram alla tweets som skrivits om just det ämnet och få en lättöverskådlig överblick av sorlet.

Maktahavare.se sätter fingret rakt på. Alla kanske inte känner sig bekväma med beteckningen "nystart". För att de inte håller med. Enligt medierna kanske det mer korrekta uttrycket varit att välja #återgång.

Ord är olika och ord gör skillnad. Vad vill du att dina ord ska förmedla?

Härskarteknik och semiotik

På internationella kvinnodagen sändes en dokumentär om feminismens historia på SVT. Som kvinna kan jag inte annat än att reagera på alla dessa härskartekniker som tidigare nyttjades mot kvinnor, och som idag är så vida spridda att de används för att förtrycka vem som helst som råkar komma i vägen. Jag blev intresserad för att jag insåg att många av härskarteknikerna nyttjar beteckningar för att förtrycka. De är svåra att ta på, innan du blir medveten om dem.

Ludwig Wittgenstein, filosofen, kommenterade att ”Det man inte har beteckningar för kan man inte diskutera”. Det skulle ta nästan 100 år innan professor Berit Ås formulerade de fem härskartekniker vi utgår ifrån även idag: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam. Nu kan vi prata om det.

När den andra vågen av feminism sköljde över världen under sjuttiotalet tar Gloria Steinem problemformuleringsinitiativet när hon säger ”Det vi talar om är en revolution, inte en reform”. Ordet revolution har en annan klang, en annan betydelse och en helt annan kraft är ordet reform. Det är såhär beteckningar fungerar.

Feministen Germaine Greer blir utfrågad i Kanadensisk TV (1971). Bredvid henne sitter en annan man, tyvärr är ingen av dem namngivna i ovan nämnda dokumentär.

Utfrågaren till Greer: I think you are a lousy communicator with working class women.

Greer: How do you know that? You don't read my daily mail.

Bisittaren till Greer: ...TIME Magazine where somebody described women's lib(eration) as being infiltrated by largely deviates, perverts, lesbians, queers – the rift raft of our society (samhällets patrask).

Utfrågaren till Greer: Would a truck driver want to have a neurotic women as yourself?

Greer: Do you think I am a neurotic women? I have controlled myself all the time in this situation. I have not insulted either of you whatever my private opinions may be about. And you have both, he has called the women I work with by every filthy name he could lay his tongue without being bleept out. And now you are trying the same game. I must say it's disgusting.

Allt framfört i lugn ton från Greer utan att bry sig om att utfrågaren försöker avbryta henne fyra gånger. Titta på orden, beteckningarna som används mot kvinnornas frigörelse. Dessa kvinnor är avvikare, perversa, lesbiska (och detta är ett skällsord), queer (även detta), patrask och neurotiska. Trevligt.

För att fortsätta på den inslagna vägen – don't kill the messenger, men du, döda orden. Precis som Greer. Den menat negativa innebörden i orden som de försöker klistra på Greer är rätt intressant sett ur perspektivet att de inte har några sakliga argument mot att kvinnor och män ska betraktas som jämlikar. Det är inget nytt, men det säger en hel del.

Andra som tycker om att härska genom språket är Jan Guillou. Enligt Birgit Ås används vissa ord oftare om kvinnor än om män, exempelvis beskrivningarna cynisk och kall. Hur gör du själv? Hur gör andra mot dig? Och hur kommer du att agera framledes?

Funderar Camilla

Det är inte du, det är jag.

Det är inte så att jag slutat skriva. Jag skriver som aldrig förr.

Det är inte så att jag slutat intressera mig för att förmedla retorikens underbara värld till fler. Jag är ute i skolor och gör pro bono föreläsningar för elever.

Det är inte heller så att jag vill försumma er. Men det gör jag.

Jag skriver för tillfället på en bok om retorik som ges ut av Liber under våren 2011.

Fram tills dess är det säkraste sättet att ta del av kortare retorikiska funderingar att "Gilla" Retorikiskas sida på Facebook alternativt följa Retorikiska på twitter.

Vi ses snart igen, om ni vill.

Hälsar Camilla

Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarkens krishantering

Vår kung är kanske inte känd för att vara en god talare. Vilket är synd, av många anledningar. Ibland får han till det, som i talet efter tsunamin 2004, men oftast inte. Gårdagens presskonferens faller definitivt in i den senare kategorin.

När någon är riktigt otrevlig mot mig blir jag oftast överjävla trevlig tillbaka. Bara för att. HM Konungen verkade anammat samma filosofi när han klev framför kamerorna för att berätta om den pågående älgjakten.

Ni har säkert redan sett eländet. Vår kungliga höghet svamlar om denna årliga presskonferens och den årliga älgjakten. Som han har varit tvungen att avbryta för att komma hit och det är "jättetrevligt". Han går in på detaljer kring denna jakt och vilka prominenta personer som också deltagit, han drar historik och han repeterar det han redan sagt. "Sen har jag förstått att ni har kommit hit av olika anledningar". Och så kommer det. Två minuter in på presskonferensen tar han upp det som alla är där för. Boken. "En bok som har kommit ut. I min ära så att säga". Här börjar jag bli riktigt beklämd. Om inte förr så visar denna fras att han inte fått någon som helst rådgivning (i alla fall som gått in) inför denna presskonferens. Med tanke på hans position tycker jag att det är under all kritik att de som arbetar för honom och hans familj inte verkar ta detta på allvar. Och visst, en duktig kriskommunikatör kostar. I det här fallet måste vi ändå konstatera att det inte sitter i pengarna.

Alla dessa "jag har ännu inte hunnit läsa boken" och alla förklaringar till varför så inte är fallet underminerar trovärdigheten. Han borde bara ha kommenterat att han återkommer med sina kommentarer vid en viss tidpunkt till vilken han hunnit ta del av innehållet (och lagt upp en strategi för kommunikationen).

När Wanja Lundby Wedin krisade sig förra gången skrev jag ett inlägg om krishantering. Men följande kondenserade checklista för krishantering räcker långt:

1. Var tillgänglig.
2. Försök så objektivt som möjligt beskriva situationen.

3. Stå för vad du har gjort.

4. Om du har gjort ett fel, erkänn det och be så hemskt mycket om ursäkt.

5. Lova bot och bättring.

6. Gör inte om det.

7. Skyll aldrig ifrån dig.

Bloggposten kommenterades med insiktsfullt inlägg av Robert Dysell där han komprimerade listan ytterligare efter Nils Ingvar Lundin (fd informationschef på Investor och Ericsson):

1. Erkänn problem.

2. Föreslå åtgärd.

3. Visa att du menar allvar med din åtgärd.

Kan någon i HM Konungens kommunikationsstab ansvara för att vi slipper se sådant här framledes? Tack.

MacBook 201008537764/sw89531KT8PW

Har jag fastnat i vinkelvolten? Nej, om det ändå vore så. Jag har haft inbrott och min dator blev stulen. Detta är en postning bara för att en eventuellt medveten och misstänksam person som av någon outgrundlig anledning kommer i kontakt med min dator kanske googlar för att se vad de hittar. Och om denna person är du som läser just nu ber jag dig kontakta mig så att jag får tillbaka det som tillhör mig. Enormt mycket kärlek överöses de som ser till att mitt är mitt och mitt är inte ditt.

Jag är inte naiv, jag vill bara göra allt vad jag kan. Och ett hett tips till alla er som trodde att det farligaste som kunde hända er dator var att bli tappad i golvet. Ta multipla backupper redan nu. Själv har jag lärt mig läxan. Timemachine och externa hårddiskar är bra investeringar.

Om du råkar komma i kontakt med denna vita skönhet, vänd på henne. På undersidan är det riktigt grova repor. Ovanligt idag med all den omtänksamt våra mac:ar får. Ni vet. Värdelös information, men om ifall att.

Tackar gör Camilla
camilla.eriksson@retorikiska.se

Visuell retorik NKRF4

Orla Vigsø är 'Associated Professor' vid Södertörns Högskola och talade under förra veckans fjärde nordiska retorikkonferens på temat visuell retorik.

Vigsø har studerat valaffischer från hela världen och kandidatporträttet är helt dominerande. Detta är dock inte fallet i Sverige, men vi ser en utveckling som går i denna riktning även här.

Syftet med dessa porträtterande bilder är enligt Vigsø dels att göra kandidaten känd och igenkännbar, dels att bygga upp och stärka kandidatens ethos. Professorn menar på att det finns en rad retoriska strategier för att stärka ethos, varav vissa är visuella och andra verbala. Vi fick under hans föreläsning ta del av några visuella strategier som användes i den svenska valrörelsen 2010.

Vad är det då dess affischer vill förmedla? Kompetens? Dygd? Välvilja? Måttfullhet? Ungdom? Och hur avbildar man detta? Det finns några olika möjligheter. Man kan sätta kandidaten i ett sällskap, använda symboler och artefakter, använda en bakgrund som stärker budskapet, nyttja ansikts- och kroppssemiotik, kläder, visa på handling (gestik, som tecken på), nyttja intertextualitet och estetik, samt i vissa fall ursprung/etnicitet.

Problemet var att årets valaffischer i stort sett saknade bakgrunder, artefakter och gestik/handling. Porträttbilden var tagen framifrån med en lätt vinkling av kroppen samt med blicken mot kameran utan relation till situationen.

Vigsø visade på några intressanta brott mot ovanstående. Ta till exempel affischen med Maud Olofsson:


Vad kännetecknar Maud Olofsson? Hon är en pratkvarn. Och Vigsø kommenterar rappt att hon även snackar på valaffischen. Det är bra. Denna knyter an till vad en politiker gör i sitt yrke. På vilket annat sätt kan man gestalta yrket visuellt? Vem vill titta på en en människa som sitter och läser en hög dokument?


Moderaternas partiledaraffisch med Reinfeldt bryter av. Bilden ska naturligtvis förmedla en avslappnad regerande ledare. Och den gör sitt jobb bra. Bilden har en kontext – som inte säger något. Vad är då syftet med densamma? OM den är tagen framför Rosenbad signalerar den ”Här ÄR makten”, vilket ska förknippas med Reinfeldt, men detta är inte en säkerställd tolkning. Tiltningen av bilden gör den mer informell vilket sänker tröskeln mellan Reinfeldt och betraktaren.


Den rödgröna valaffischen är tydligt retuscherad. Intertextualiteten med en filmaffisch är svår att missa. Kontexten är dock fiktiv. Tåget som de står vid finns inte. Åtminstone inte i Sverige. Är det månne ”the Fantastic Four” vi ser med full fart framåt? Vigsø gör tolkningen att den är tänkt att bygga på förtroendet för politikerna genom att jämföras med en filmaffisch över hjältarna som löser problemen och räddar världen. Som alltid med bilder är det dock svårare att styra associationerna och här finns även gott utrymme för ironiska tolkningar.


”Vi kan inte vänta” får många kommentarer både från Vigsø och från publiken. Vad blir den logiska fortsättningen på frasen? Vi kan inte vänta med att skapa fler jobb så att DU kan...? Är det inte väljarna som borde yttra frasen? Är det inte väljarna som inte kan vänta med att få ett maktskifte? Varför skrev de inte istället ”Vi längtar”? Det semiotiska perspektivet, alltså tecknet/ordet i sig, är positivt och mycket starkare är negationen ”Vi kan inte vänta”. Dessutom skulle det ge mer skjuts åt politikerperspektivet som budskapet har.

I bilden står Mona Sahlin framför ungdomarna och många gör tolkningen att hon står i vägen för ungdomarna. Bra tänkt där fotografen. Och hur är kroppsspråket? Ser Mona ut att vara på språng på något sätt? Nej. Hon ser ut att stå fast förankrad i myllan.

Dagens lärdom blir således att ord och handling ska alltid hålla ihop. Även i bilder. Lika väl som vi förbereder oss i skrift med vilka argument vi väljer och hur vi underbygger desamma, lika mycket strategiskt tänkande behöver vi lägga ned på att planera de bilder vi använder för att optimera kanalen.

Vigsø kommer framledes att publicera sin fullständiga analys av årets valaffischer. Jag är övertygad om att vi är flera som kommer att hänga på låset. Tack Orla!

Retorikens betydelse för demokratins utveckling

Förra veckan gick den fjärde nordiska retorikkonferensen (NKRF4) av stapeln på Södertörns högskola strax söder om Stockholm och undertecknad var på plats. Förutom flertalet mycket givande föreläsningar fick jag möjlighet att samtala med professorer, doktorander och studenter från de skandinaviska länderna öga mot öga. Mycket intressanta samtal blev det.

Det blev strax tydligt för mig att definitionen av en retorikers uppgift är inte bara vitt skild mellan akademin och oss praktiker utan även inom akademin.

Retoriken har flera delar. Oivind Andersen (2000) argumenterar för en tredelad uppdelning som jag finner mycket sympatisk; Rhetorica docens (retorisk teori), Rhetorica utens (retorisk praktik) och slutligen Rhetorica studens (retorisk analys). Inom den förstnämnda handlar det om att lära sig hur man på bästa sätt övertygar. Den andra om vad som sägs och den tredje försöker förklara hur budskapet är konstruerat för att övertyga.

Man kan även titta på retoriken i ett före- och efterperspektiv. Förarbetet till ett framförande av ett budskap, oavsett om det framförs via skriftligt som debattartikel, blogginlägg eller rapport eller muntligt exempelvis i form av ett anförande, en kommentatorsinsats eller i ett diskussionssammanhang är detsamma. På retorikiska kallas dessa steg för intellectio (fundera), inventio (inventera), dispositio (strukturera), elocutio (formulera) och memoria (memorisera). Här är ”vadet” lika mycket i centrum som ”huret”. Vilken målgrupp har vi för vilket budskap? Vilka argument ska väljas? På vilket sätt ska dessa underbyggas? Etc. Men när vi går över till efterperspektivet och en retorisk analys ska göras är det mer ”huret” som är i fokus. Hur valdes budskapet för att passa målgruppen? Hur valdes argumenten och hur underbyggdes dem (eller inte)? etc.

Alltså. När jag skriver ett tal för kunds räkning är det mycket viktigt att jag har vissa parametrar klara för mig, bl a den om målgrupp och budskap. Sedan leker jag djävulens advokat genom att ifrågasätta och på alla sätt försöka bredda den möjliga tolkningen av anledningarna och argumenten kunden vill föra fram i sin diskussion. För att renodla ”vadet” så att ”huret” kan göra sitt jobb. Jag ifrågasätter även de argument som framförs och kommer med andra förslag som rent kommunikativt är starkare och/eller tydligare så att sannolikheten för att mottagarna av budskapet ska göra den önskvärda tolkningen ökar. Båda delarna är således retorik.

När jag istället gör en retorisk analys tittar jag från andra hållet och försöker utreda hur den framförda formen var tänkt att fungera som budskapsförmedlare. En fullständig retorisk analys av ett tal utgår ifrån budskapet, dess styrka och tydlighet, argumentationens relevans och acceptans hos mottagarna, vilka bevis användes och hur var dessa underbyggda? Vilket nivå låg språket på och på vilket sätt var det fördelaktigt för den troliga målgruppen? Vilka troper och stilfigurer användes och vad var syftet med desamma? Dessutom har vi det rena actioperspektivet. Hur var inledningen? Intresseväckande? Vilket engagemang och närvaro uppvisades? Hur användes rösten och kroppen samt på vilket sätt avslutades det hela? m.m.

En fullständig analys är inget man med lätthet lägger ut som ett blogginlägg. Även om mina inlägg tenderar att vara väldigt långa är det ingenting av hur mina fullständiga analyser ser ut.

Det jag gör här på bloggen och i mitt dagliga värv är att försöka förenkla och konkretisera retorikens verktyg så att alla som vill ska kunna ta del av dess teori och förbättra sin dagliga praktik. Vad jag försöker göra är således att vara en del i att den grundläggande retoriken blir svenska folkets allemansgods. Jag är nämligen övertygad om retoriken är en grundläggande faktor för demokratins utveckling. Ju fler som kan mer om hur man tar fram, väljer samt bygger sina argument desto fler kommer att i större utsträckning göra sin röst hörd i vårt samhälle och därigenom ökar bredden och djupet på vår demokrati.

Jag ser behovet av både de forskande retorikernas arbete och det pedagogiska arbete med att förmedla denna kunskap som jag själv är en del av. Tillsammans berikar vi och ger allmänheten access till forskningens samlade kompetens. Tack.