Retorik på Bromma Gymnasium

Igår var jag på Bromma Gymnasium och höll en föreläsning för medie- och retorikeleverna från år 2 och 3. Hur kul som helst! Som ni förstår av bilden gick vi igenom parteslära med några utvikningar.

Och som de kom igång:

Partesläran är retorikens arbetsprocess. För att läsa lite mer om intellectio - att förstå kan ni titta här.

I andra steget, inventio, tar du fram och bygger dina argument. Någon som gör detta på ett alldeles lysande sätt är Madeleine Leijonhufvud. Eller lyssna på Gudun Schyman när hon oförberedd får använda de sju frågornas metod.

När det gäller att strukturera, dispositio, kan du alltid tänka att du skriver ett tal.

För att sedan jobba med dina formuleringar, elocutio, kan du inspireras från en politisk valkampanj. Kom ihåg beteckningarnas betydelse! Vad var det Guillou gjorde egentligen?

Memoria handlar som namnet insinuerar om att komma ihåg. Inte bara du, utan även de du kommunicerar med. Vinca LaFleur var talskrivare åt President Clinton. Vill du läsa hennes råd?

Hur framför du din kommunikation? Vi talade inte särskilt mycket om actio, men det här är bra att tänka på och följande gör du bäst i att undvika.

Slutligen handlar det om analysis, att analysera. Gå tillbaka till första länktipset och stäm av att allt är med och att allt är rätt för just den här målgruppen.

Lycka till!

Stort tack för inbjudan Anders och Susanne.

Ser fram emot nästa fördjupningstillfälle gör Camilla

Att framföra ett anförande

Morgonen har ägnats åt att finslipa Fredriks anförande till Career Days 2010 så att han känner sig bekväm med strukturen, formuleringarna och framförandet. Fredrik arbetar på Atea och han ska hålla ett anförande med rubriken "Att äga sin framgång".

När man skriver för någon annan får man försöka ikläda sig den andres språkdräkt. Såklart. Den här gången har vi inte så mycket tid på oss, så vad jag gör är att jag låter honom skriva sina stycken själv, sedan omarrangerar och omformulerar jag bara det jag finner hindrande för publikens förståelse.

När anförande väl är skrivet är det dags att börja träna. Det låter så självklart, men hur många av er tar tiden att träna på framförandet? Precis. Denna del av retoriken kallas för actio och det finns många fällor att falla i.

Att tänka på i framförandet av ett anförande

1. Rösten
Din röst är ditt redskap. Värm upp den. Om du kan uppsjungningsövningar, gör dem. I annat fall kan du "sjunga" på r uppåt och nedåt så ljust och så mörkt du kan.

Variation is the key. Variera hastigheten med vilken du pratar, variera tonhöjden på din talarmelodi och variera styrkan med vilken du framför orden. Och våga var tyst. Tänk pauser för att publiken ska ha tid att smälta det du just sa. Då kommer de lättare ihåg det när du är klar.

2. Kroppen
Använd din kropp till att förstärka ditt budskap. Poängtera saker med händerna, visa på skillnader genom att låta händerna först vara nära till att dela på sig åt vart sitt håll samt låt händer och armar röra sig utanför kroppen så att du tar större plats på scen. Men låt det inte gå till någon överdrift.

Rör dig i rummet, både sidledes och framåt/bakåt, men spring inte runt hela lokalen och studsa upp och ned så att publiken får vrida nacken av sig för att lyckas hålla dig i fokus.

Och förstärk gärna dina ord med rätt ansiktsuttryck utan att det för den skull blir lyteskomik.

I övrigt hänvisar jag till en äldre bloggpost: Retoriken och motoriken.

3. Träna framförandet
Jag brukar alltid ge rådet att träna muntliga framträdande på toaletten. Dels är det oftast bra akustik vilket har en tendens att förhöja känslan av framgång för individen, dels finns där en spegel. Även om det känns kymigt att behöva titta sig själv i spegeln är det ett fenomenalt verktyg. Om du kan titta dig själv i spegeln och framföra ditt budskap kommer du att vara trovärdig även framför publik. På temat "kan du se dig själv i ögonen"...

4. Ta tid
Det de allra flesta fallerar på är att de inte alls håller ett anförande som passar ihop med den tidsmängd de blivit tilldelad. Det må hända kännas riktigt konstigt, som idag när Fredrik fick stå och köra sin dragning inför mig och bara mig i ett litet konferensrum för fyra personer. Men det är otroligt viktigt att klocka delarna av talet och ställa sig följande frågor: Håller jag tiden? (De flesta, oavsett om det tycker att det är jobbigt att tala inför folk eller ej tar mer tid på sig att framföra än de själva tror. Sedan finns det alltid dem som av någon outgrundlig anledning börjar tala i turbofart och därigenom pressar ihop anförandet till en i det närmaste absurd kort tidsperiod). Nyttjar jag tiden väl? Finns det några delar av talet som svävar ut och tar för stor plats? Finns det några delar av talet som bör få sväva ut och ta mer plats? Hur förehåller sig delarna gentemot varandra?

5. Be om återkoppling innan
Om du har möjlighet, be någon annan lyssna på dig eller åtminstone läsa igenom ditt manus. Om de inte hänger med, eller om de fastnar på formuleringar behöver du ändra och förtydliga. Vi är alla unika men ingen är unik. Om en person har synpunkter kommer fler i din publik att ha det. Det bästa sättet att minimera antal otydligheter i dina framföranden är att aldrig framföra dem.

Lycka till!

Politiska superhelgen Sahlin

Under denna politiska superhelg höll både statsminister Reinfeldt och oppositionsledare Sahlin sina sommartal. Och hur gick det då? Här kommer några nedhopp i Sahlins sommartal 2010.

Sahlin var inte bra. Hennes röst lyckades aldrig komma upp till någon accepterad energinivå samtidigt som hastigheten var alldeles för låg. Dessutom föll hon in i sina vanliga staccaton med flera pauser per mening. Detta är dock inte hennes enda problem. Sahlin (och, ärligt talat, hennes talskrivare) behöver träna på hur man argumenterar, rent retoriskt.

"Jag vill att Sverige ska vara världens modernaste land, byggd på arbete åt alla. Jag vill att vi ska välja den väg som är billig, effektiv och framgångsrik. Som är solidarisk och därför så otroligt smart. Som majoriteten tjänar på, också i kronor och ören. Det vill säga: Den svenska välfärdsmodellen. Det vill jag ska vara Sverige, möjligheternas land." Mina invändningar är följande:
1) Ordet billig är illa nyttjat i detta sammanhang. Det är på fel stilistisk nivå. Dessutom har det en onödigt negativ klang.
2) Sväljer vi väljare argumentet att socialdemokraterna skulle spelat bättre än alliansen, med facit i hand? Spelar man alltid bättre från bänken?
3) Och accepterar alla mottagare att solidarism är otroligt smart? Rent semiotiskt är ordet solidaritet mycket laddat. Det kan definitivt både uppvigla och stöta ifrån sig röster.

Lite senare talar hon om Svenskt Näringslivs rapportering om bristen på kompetens "Det är regeringen själv som skurit ner på utbildningschanserna. Precis som Thomas Bodström skrev, eller sa, här. Därför saknas rätt kompetens, och därför tvingas Riksbanken höja räntan." (slutsats). Inom retoriken talar man om att argumenten och deras underbyggnad måste vara sannolika, möjliga eller sanna. Johan Folin i SvD sågar helt det "märkliga resonemanget" från ett politiskt perspektiv. Jag håller med, rent retoriskt.

Sedan parafraserar Sahlin Reinfeldt: "Jag har en lista här. Om det kan stanna mellan oss så ska jag berätta vad där står." Där jag stod i Tantolunden var det inte många som skrattade. Det skulle kunnat vara riktigt roligt om hon framfört frasen mer utstuderat och med mera driv. I det här fallet sänkte framförandet (actio) det skrivna ordet.

På detta följer en paradigmatisk argumentation med uppräkning av vad olika tjänster i den offentliga verksamheten kostar. Samma lista som i Almedalstalet. "Och hur vill du göra med dessa kostnader? ... Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov. Eller vill du betala dem själv, per gång eller per termin?" Rent kommunikationsteoretiskt fungerar inte skrämselpropagandan i socialdemokraternas situation. I situationer där man vill vidmakthålla en befintlig struktur kan man överväga formen, annars bör man låta bli. Däremot kommer den lilla pärlan "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" fram igen. Anledningen till att den frasen fungerar så bra är att den är så välformulerad. Den sätter sig direkt, och den andra meningens nära upprepning av den första klingar klangfullt ut i etern.

Rent generellt hamnar Sahlin i samma budskapsträsk som Olofsson och Hägglund gjorde under Almedalstalen. I Tantolunden i söndags räknade jag till 13 olika budskapsområden och ännu fler lösningar. Vi orkar inte denna informationsmängd. Mitt råd till Sahlin är renodla, skär bort och prioritera mera! Dessutom upptas en stor del av talet av påhopp på regeringen. Låt mig vara tydlig på en punkt: jag tror inte på Negative Campaigning.

Den enda gång som jag känner att hon är uppe i samma höga retoriska nivå som årets Almedalstal är när hon bestämt konstaterar att Socialdemokraterna "Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig". Här låter hon sitt energi flöda samtidigt som hon driver på bra. Sahlin blixtrar till och visar den retoriska förmåga hon faktiskt besitter. Varför orkade hon inte uppbåda detta engagemang under hela talet? Det är så här hon ska tala för att uppvigla massorna inför höstens val.