Politisk reklam

Undertecknad, en mycket politiskt intresserad kommunikatör, kan inte låta bli att förundras över hur tidigt valrörelsen gick in i ett reklamläge denna gång. Vi hade partiledardebatter i januari och nu börjar de första reklamkampanjerna synas på gator och torg. Och vi skriver mars.

Dagens retorikiska tankar kretsar kring Socialdemokraternas lokala Stockholmskampanj med Carin Jämtin. På väg till ett glas översköljdes jag av budskapen i tunnelbanan. Naturligtvis blev det ett samtalsämne. Jag kunde inte låta bli. Och personen i fråga hade också noterat dem. Kommunikationens första steg – uppmärksamhet – var därigenom nådd. Inte bara det, personen i fråga kunde också citera flera av budskapen. Låt oss hålla intelligens och specialintresse utanför det hela, min övertygelse är att det handlar om smart nyttjande av klassisk retorik.

Här är budskapen i den ordning de satts upp i tuben:

”Fler som söker jobb, eller fler jobb att söka?”, ”Sverige tjänar på att Stockholm är bäst.”, ”En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd kan kosta hur mycket som helst.”, ”Stockholms unga behöver bra betyg. Och fler ettor.”, ”Barn ska få välja skola, men skolan ska inte få välja barn.”

Gå nu igenom vilka av budskapen du kommer ihåg. Blunda. Tillbaka? Låt mig gissa. Du kunde lätt härröra budskapen kring skolan och jobben. Många kommer ihåg copyn för fritidsgården. Några av er klarade den med betyg och ettor och nästan ingen kom ihåg att ”Sverige tjänar på att Stockholm är bäst”. Varför? Retorik.

”Fler som söker jobb, eller fler jobb att söka?” och ”Barn ska få välja skola, men skolan ska inte få välja barn.” är båda skrivna i antimetabolens form. Mitt sällskap kunde citera dessa två. Antimetabole betyder kasta-om-mot och innebär att man kastar om orden från första delen av satsen i den andra. Andra mer kända formuleringar är "Don't ask what your country can do for you, ask what you can do for your country". Dessutom har vår hjärna en viss förkärlek för mönster. Det blir lättare att hänga upp det på de krokar som registrerar i minnets vinklar och vrår. Jag har tidigare felaktigt förväxlat denna stilfigur med kiasm. Lätt hänt. De är väldigt lika.

”En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd kan kosta hur mycket som helst.” Motsatsorden banar väg för den sinsemellan motstridiga beskrivningen. Och vi får en tankekullerbytta. Enantiosis. Detta mönster skapar energi och katapulterar budskapet framåt. Den stängda kostar mer. En förvåning. En paradox. Som minnet registrerar.

”Stockholms unga behöver bra betyg. Och fler ettor.” Här leker copyn med det gamla betygssystemet där en femma var bäst och en etta sämst. Men ettan står även för bostäder. Inom kommunikation brukar vi tala om associationsbredd. Och här är det brett. Förmodligen för brett, eftersom ingen jag testat den på förstår budskapet.

Sedan kommer vi till den jag inte förstår överhuvudtaget. ”Sverige tjänar på att Stockholm är bäst”. Här tror jag politruckerna drev igenom något mot reklambyråns rekommendationer. Åtminstone hoppas jag att det var så. Copyn är nämligen riktigt dålig, på många sätt och vis. Men idag är ingen dag för publika sågningar.